Känslorna kommer ikapp. Idag har jag irriterat mig på Ängelholm, jag vill inte bo där. Jag har tänkt på hur depprimerad jag hade varit av att stanna kvar.  Men saknades efter nära och kära är ibland väldigt svår. Idag saknade jag speciellt Michelle och pappa.

Jag tänker på framtiden, jag tänker på mitt liv. Jag är 20 år gammal och känner att min mest spännande tid var när jag var 15år gammal. Visst är det tradigt. Det var 5 år sen! Samtidigt, Ä-holm  kommer aldrig bli det samma som det en gång har varit för mig. Aldrig. Samma folk är inte kvar, de flesta har flyttat iväg, börjat plugga i en anna stad, eller har pojk/flickvän som gör att de inte lever så som vi levde innan. Och är väl inget fel i det, vi alla går ju vidare och går våra egna vägar.

Vi växer upp.

Så även om jag hade bott i Ängelhom nu hade det inte varit det samma som för några år sen, eller bara 1,5 år sen då jag gick ut skolan, det skulle inte va detsamma om jag bodde där idag.

Men varför ska allt förändras så drastiskt?
Varör saknar  man en tid som innan fanns men som nu är det förflutna?
Det handlar inte om 1 person, det handlar om många männsikor man hade olika relationer till, som man inte hör av idag. Det handlar om att allt var nytt när man var 15år, allt var spännande, bli full, tjuvröka, rymma hemifrån, allt hade sin charm, det var förbjudet, det var spännande, man kännde att man levde! 

Det är ingens fel att det inte känns lika fantastiskt att komma till Ängelhom längre. Det är tiden som har gått. Och det gör mig ledsen. verkligen.

Finns ju inget att göra åt saken, det som händer som sagt är att tiden går. Inget kommer någonsin bli som förut , och det skrämmer mig.

För 1,5 år sen kunde jag gå ut på krogen själv, (om det nu var så illa) och jag visste jag skulle träffa folk jag kände ute. No problem!

Men nu? När jag sist va hemma. Fan jag kände ju ingen! Ingen är kvar! Min tid i Ängelholm är förbi, och jag säger inte att jag aldrig kommer flytta tillbacka, för det kommer jag , någon gång. Men min bästa tid i Ängelhom är förbi.

Men det kommer aldrig bli som förut, och nu ser jag på Ängelhom med fantastiska minnen och med underbar människor och med underbar upptåg. Det finns inte längre. Det är det förflutna.

När vi var unga och dumma, det var då tiden var som bäst, hade knappt några cash, men livet var endå en fest, man uppskatta det lilla!